♀ R E V O L T E N ♀

Hur blir det med mina studier?
 
Hur det blir med skolan är nu bestämt. Till hösten ska jag studera Psykologi 1 och på våren blir det matematik 1, för att efter sommaren 2018 bli en civilingenjörsutbildning i datateknik. Just nu känner jag inte att jag orkar gå in på varför jag valt de kurserna jag valt, men jag tror att det är bäst för mig så. I vilket fall som helst så hoppas jag att jag lyckas hålla motivationen uppe och att ångesten hålls i schack.
Att veta var man ska är inte lätt
 
Jag har höst efter höst blivit antagen till olika civilingenjörsutbildningar för att sedan hoppa av vid varje start. Det är ett återkommande misstag jag har gjort i tre år nu. Innerst inne har jag vetat att utbildningen är fel för mig, men eftersom det har känts som det säkraste valet har det varit det som jag hållit fast vid. Dessvärre har det blivit till ett destruktiv beteende, för jag inte har lyckats komma någonstans med detta. Det är samma visa hela tiden; jag lyckas motivera mig till att jag vill bli civilingenjör för att vid studiestarten känna en enorm ångest inför tanken att jobba som civilingenjör.
 
Jag måste därför släppa tanken på civilingenjörsutbildningarna och börja tänka på vad jag vill göra istället för att gå efter det som känns tryggast. Det är dock en stor utmaning för mig då jag har svårt med förändringar och med att ta risker. Jag vill alltid veta vad som kommer att komma härnäst och det känner jag att jag vet mer med en civilingenjörsutbildning än med t.ex. psykologistudier. En civilingenjörsutbildning är ett färdigt program, vilket en kandidat i psykologi inte är utan det är något jag själv måste skapa. Dessutom leder en civilingenjörsexamen till ett tydligt yrke, medan en master i psykologi känns osäkert då jag inte vet vad annat jag skulle kunna göra om jag inte blir antagen till en forskarutbildning.
 
Jag står vid ett vägskäl nu och jag vet inte vad jag ska välja. Jag funderar på att göra en tvärvändning och plugga psykologi, men jag vet inte om jag vågar. Det är verkligen helt okänd mark för mig. Det läskiga är att det är så långt ifrån det jag i mitt huvud har föreställt mig min framtid som. Allt är ändrat nu och jag har inget bekant att hålla fast vid längre. Inget alls.